2013 > 06

Nu är sommaren här och snart är det dags för oss på NFS kansli att ta välförtjänt semester. Ligga i hängmattan och läsa norsk krim, äta svenska jordgubbar, bada sauna vid de östfinska sjöarna, vandra i de isländska fjällen och ta en øl i Nyhavn.

Efter politikerveckan i Almedalen nästa vecka, är det också dags för mig att tacka för mig och för många givande år på Nordenfacket NFS, varav de senaste två som generalsekreterare. ”Fackpamp” var nog inget jag drömde om att bli när jag var liten flicka på Island J Nej, min dröm då var att bli arkitekt. Och på sätt och vis är det också det jag blivit…

När jag tog över som generalsekreterare för två år sedan, var Nordenfacket i behov av omfattande ”renovering” och vi behövde bygga upp en ny, stark och tålig organisation. Jag började direkt med att sätta ihop ett duktigt och kompetent lag av medarbetare, som sedan arbetat hårt och med stor entusiasm på det Nordenfackliga bygget.

Pålarna som Nordenfacket skulle vila på fanns redan, i och med det goda samarbete och samförstånd som rått mellan alla de nordiska fackliga centralorganisationerna i 40 år. Med starka gemensamma rötter, har det nordiska fackliga samarbetet under alla år kännetecknats av en enorm förmåga att på ett flexibelt sätt anpassa sig till utvecklingen i Norden och i världen. Även när det har blåst!

Men grundplattan behövde stärkas med nya tydliga stadgar. Där konkretiserades NFS värdegrund, syfte, uppgift och mandat. Det är nu tydligt uttalat att NFS vill främja ett hållbart, inkluderande och rättvist arbetsliv – både socialt, ekonomiskt och ekologiskt – såväl i Norden, Europa som globalt. Grunden för Nordenfackets identitet lades därmed.

Väggarna som vi sedan reste, satte ramarna för verksamheten och mejslade ut den nordiska fackliga inriktningen för de kommande åren. Nordenfacket ska framför allt bidra till att den nordiska kollektivavtalsmodellen utvecklas och stärks, främja arbetskraftens rörlighet på schysta villkor och utan byråkratiska gränshinder, samt arbeta för ett hållbart arbetsliv.

När vi slutligen hade lagt taket på det nordiska fackliga klimatsmarta bygget, bjöd vi in till taklagsfest med hejdundrande verksamhet, kreativa konferenser, samlande seminarier, givande möten och ett hejdlöst nätverkande. Och det var först när det stabila huset fylldes med liv – när ni alla kom dit med era idéer och samverkan, färger och fantasi – som Nordenfacket kunde göra skillnad!

Antennen är på plats på taket nu. Det är den som hjälper oss att fokusera på det viktiga. Att hålla oss till våra prioriterade områden och utnyttja våra resurser på ett så effektivt sätt som möjligt. Det nordiska fackliga huset står stabilt nu. Och jag gläds åt att ha fått vara arkitekt.

----

Jag flyttar nu över till grannhuset, som kallas LO-borgen, där jag möts av nya spännande utmaningar som internationell chef. Och jag ser fram emot bra grannsamverkan. För är det något jag kommit till insikt om så är det just att i den globaliserade värld vi lever i, krävs det mer internationellt samarbete för att lösa de utmaningar och hot vi står inför och som i slutändan drabbar våra medlemmar. Samtidigt som vi fokuserar på våra inneboende, måste vi fackliga organisationer alltså se världen som vårt verksamhetsområde. Vill vi påverka och nå resultat, måste vi allt mer verka på det globala planet.

Jag ser fram emot att tillsammans med min efterträdare på Nordenfacket och fackliga kollegor i hela världen, få börja bygga en stor global by!

Glad sommar!

Loa

Läs hela inlägget »
Friedrich-Ebert-Stiftung i Berlin Friedrich-Ebert-Stiftung i Berlin

En delegation från NFS gjorde nyligen ett studiebesök Berlin arrangerat av Friedrich Ebert Stiftung – en stiftelse som huvudsakligen ägnar sig åt internationellt utvecklingssamarbete, ofta tillsammans med fackföreningsrörelsen. På programmet stod flera av de aktuella frågorna i dagens Tyskland som exempelvis Kurzarbeit, minimilöner, grön omställning och en mer offensiv krisbekämpning. Det här nyhetsbrevet består av flera artiklar från studieresan.

Tyskland står i fokus av många skäl i dessa tider. Landet beskrivs som Europas tillväxtmotor och har tagit på sig huvudrollen i försöken att lösa den ekonomiska krisen. Men från fackligt håll vill man gärna se ett alternativ till åtstramningspolitiken.

Den 22 september går Tyskland till val. Då är frågan om förbundskansler Angela Merkel ska få förnyat förtroende. På arbetsmarknaden ser det betydligt bättre ut i Tyskland än i de flesta EU-länder. En förklaring är det tyska systemet med statligt stöd till arbetstidsförkortning i kristid (Kurzarbeit) som sägs ha räddat 400 000 jobb. Även ungdomsarbetslösheten är relativt låg, mycket tack vare det tyska lärlingssystemet.

Men det finns också en baksida av det här myntet. Allt fler tyskar har otrygga jobb och låglönesektorn breder ut sig. Mer än var femte tysk arbetstagare ligger under låglönegränsen. Detta har fått det tyska facket att kräva lagstadgad minimilön. Kravet har fått brett stöd och är en av de viktiga frågorna i årets valrörelse.

En annan viktig fråga är energipolitiken och omställningen till förnybar energi. Också här har Tyskland tagit på sig en ledande roll i och med beslutet att avveckla kärnkraften och satsa stort på vind- och solenergi.

Den gröna omställningen har ett brett stöd i samhället och även facket ansluter sig till den ”Energiewende” som Tyskland befinner sig mitt uppe i.

Bengt Rolfer

Läs hela inlägget »

Under Almedalsveckan i Visby, Sverige, arrangeras över 2 000 seminarier. Det civila samhället är den största seminarieanordnaren, då 1 142 seminarier arrangeras av organisationer såsom fack, branschorganisationer, partier, intresseorganisationer och dylikt. Fackliga organisationer står för 123 seminarier under veckan. Siffrorna presenteras i en undersökning från tankesmedjan Sektor 3. http://www.sektor3.se/2013/06/almedalen2013/

Tisdag 2 juli kl 14.15, Donnersgatan 6, Visby
Nordiskt samarbete – fokus för framtiden Åtta ministrar reflekterar
I år är Sverige ordförandeland i Nordiska ministerrådet, och det märks även i Almedalen där det nordiska tar lite mer utrymme än vanligt. Nordens alla samarbetsministrar möts på ett seminarium för att samtala kring hur framtiden ser ut för det nordiska samarbetet. NFS kommer naturligtvis att finnas på plats.
Läs mer om seminariet i Almedalsprogrammet http://www.almedalsveckan.info/event/user-view/13167?redir=%23eidx_19

NFS kommer vidare att delta på två seminarier:

Onsdag 3 juli kl 15-16, Öresundshuset, Hästgatan 1, Visby
Ett samtal om ungdomsarbetslöshet, vår tids kanske största utmaning
NFS generalsekreterare Loa Brynjulfsdottir modererar ett samtal mellan bland andra Bettina Kashefi, statssekreterare hos arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, och Luciano Astudillo från Uppstart Malmö.
Läs mer om seminariet i Almedalsprogrammet http://www.almedalsveckan.info/event/user-view/12599?redir

Torsdag 4 juli kl 15-16, Hamnplan 5, Visby
Är den svenska modellen nere för räkning? Samtal om hållbarheten i dagens svenska tillväxtmodell
NFS generalsekreterare Loa Brynjulfsdottir i samtal med Monika Arvidsson, utredningschef vid Arbetarrörelsens Tankesmedja, och Dan Andersson, f d chefsekonom på LO.
Läs mer om seminariet i Almedalsprogrammet http://www.almedalsveckan.info/event/user-view/15040?redir=%23eidx_0

 

Läs hela inlägget »
Florian Moritz, DGB Florian Moritz, DGB

Den tyska centralorganisationen DGB har lanserat en ny ”Marshallplan” för att stimulera ekonomin och få fart på investeringar och utveckling i Europa. Man räknar med att tio miljoner nya jobb kan skapas.

– Det här är ett alternativ till åtstramningspolitiken, säger Florian Moritz på DGB.

Marshallplanen har fyra mål:

• Att skapa trygga och hållbara heltidsjobb för att minska den höga arbetslösheten i Europa på nästan 12 procent eller 26 miljoner människor.

• Att bekämpa krisen och bygga ett mer framtidsinriktat Europa genom finansiering av långsiktiga investeringar.

• Att stärka efterfrågan i hela Europa.

• Att minska koldioxidutsläppen till under 1990 års nivå.

– Många inser att det finns stora investeringsbehov, men påstår att det inte finns pengar, säger Florian Moritz.
I Marshallplanen definieras en rad behov, samtidigt som en finansieringslösning erbjuds. Behoven rör de flesta samhällsområden. Det gäller både hårda investeringar som utbyggda transportnät, energisnålare kylskåp, renovering av bostäder och mjuka som mer personal på förskolor, kompetensutveckling och anpassning av samhället till en åldrande befolkning.

– Men det här är ingen färdig plan, vi vill att man i respektive land definierar vilka behov man har, säger Moritz.

 Hur ska då kalaset betalas?

DGB-utredarna vill skapa en europeisk framtidsfond som står under demokratisk kontroll. Fonden ska sälja tioåriga obligationer på marknaden och på så sätt få in 260 miljarder euro, har de räknat ut.

 – Idag finns enorma mängder likvida medel som söker en säker placering, men ingen investerar. Samtidigt finns dessa stora investeringsbehov, förklarar Florian Moritz.

För att kunna betala ut ränta på obligationerna föreslås också en finansiell transaktionsskatt på 0,1 procent.
Men inte nog med detta. När alla desa 260 miljarder sätts i omlopp uppstår multipeleffekter. Folk som får jobb börjar spendera sina pengar och betala skatt. DGB beräknar därför den totala effekten av planen till cirka 400 miljarder euro. Det motsvarar en årlig tillväxt på 3 procent i Europa och beräknas ge mellan nio och elva miljoner nya heltidsjobb.

Bengt Rolfer 

Läs hela inlägget »
Birgit Dietze, IG Metall Birgit Dietze, IG Metall

Arbetslösheten i Tyskland är lägre än i exempelvis Sverige, både för vuxna och ungdomar. Ett par inslag i tysk arbetsmarknads- och utbildningspolitik ses som bidragande skäl: statligt subventionerad arbetstidsförkortning i kristid – ”Kurzarbeit” – och lärlingsplatser.

– Kurzarbeit är ett bra instrument som gör att anställda kan behålla jobbet under tillfälliga svackor och att företagen sedan kan köra i gång igen direkt med kvalificerad personal, säger Birgit Dietze, arbetsrättsjurist på IG Metall.

I Tyskand är systemet med Kurzarbeit väletablerat. Det har funnits sedan 1920-talet och räddat jobbet åt tusentals tyska löntagare under tillfälliga svackor.

Även i Sverige försökte parterna inom industrin få till stånd en liknande lösning under krisen 2009, men regeringen vägrade att gå med på att skjuta till några pengar. De anställda själva fick ta hela den ekonomiska förlusten av arbetstidsförkortningen. Ändå tecknades flera lokala så kallade krisavtal, men omfattningen blev begränsad och 100 000 industrijobb försvann under krisen.

I Tyskland däremot sattes arbetstagarna på skolbänken en del av arbetstiden och staten kompenserade för den uteblivna lönen. Följden blev att tysk industri kunde behålla sin personal och köra för fullt direkt när krisen var över – därtill med medarbetare som hade en färsk utbildning med sig tillbaka till jobbet. Enligt ILO räddades 400 000 jobb i Tyskland tack vare detta system.

Birgit Dietze berättar att det enligt tysk lag finns det tre olika situationer där företagen har rätt att använda systemet med statliga subventioner i stället för att säga upp personal. Det gäller vid säsongsarbeten inom exempelvis jordbruket och byggsektorn. Det gäller också vid omstrukturering av företag då anställda kan placeras i så kallade transferföretag och utbildas med statligt stöd i stället för att bli arbetslösa.

Staten betalar en del av lönen

Men det vanligaste är just ”Kurzarbeit” i samband med tillfälliga produktionssvackor.

– Om arbetsgivaren ser att det är fråga om en tidsbegränsad situation kan man använda sig av detta. Då går staten in och betalar en del av lönen och företaget kan inte avskeda personalen, förklarar Birgit Dietze.

Arbetstiden kan minskas för hela eller en del av arbetsstyrkan med mellan 10 och 100 procent. Normalt kan detta ske under högst sex månader, men under den senaste krisen förlängdes det i omgångar till som mest 24 månader. För närvarande gäller tolv månader.

För att Kurzarbeit ska kunna införas måste det lokala företagsrådet ge sitt godkännande. Facket har dock inget inflytande enligt lag (i företagsrådet sitter representanter som valts av alla anställda, även inte fackanslutna), men på många företag sker förhandlingar mellan parterna parallellt.

Under krisen la också IG Metall fram ett åtgärdsprogram som fick brett stöd. Det innehöll bland annat utökad tidsgräns för Kurzarbeit, skrotningspremier för begagnade bilar och skattelättnader för företag som satte sina anställda i utbildning.

– Idén var att höja personalens kvalifikationer och samtidigt ha kvar deras anställning. På så sätt fick man en dubbel fördel av krisen, säger Birgit Dietze.
I vanliga fall brukar cirka 250 000 tyska arbetstagare befinna sig i Kurzarbeit.  Under 2008 och 2009 var det nästa fem gånger så många eller 1,2 miljoner.

 – Det är ett väldigt bra instrument som många gånger har bevisat sin styrka. Det är verkligen ett system jag kan rekommendera till andra länder. Men det krävs att regeringen medverkar med pengar, annars blir det inte tillräckligt, säger Birgit Dietze.

Lättare för unga få jobb

Den förhållandevis låga arbetslösheten i Tyskland innebär också att det är lättare för unga att få jobb. Enligt EU:s statistik är ungdomsarbetslösheten tre gånger lägre i Tyskland än i Sverige. En annan förklaring är det tyska lärlingssystemet, där ungdomar får arbetslivserfarenhet samtidigt som de går i skolan.

Samtidigt visar inte statistiken hela sanningen, påpekar Florian Haggenmiller på den tyska centralorganisationen DGB:s ungdomsavdelning.
– 260 000 personer befinner sig i övergång mellan utbildning och jobb och de syns inte i statistiken. Dessutom har vi 1,4 miljoner under 29 år som inte har en avslutad utbildning och 2,2 miljoner under 34 år. Det är enorma tal och det ökar, men ingen talar om detta, säger han.

Han medger dock att situationen är klart bättre än i krisländerna vid Medelhavet. I Grekland och Spanien är mer än varannan person under 25 år arbetslös. Den tyska regeringen har försökt locka spanska ungdomar att komma och praktisera i Tyskand, men det har inte blivit någon succé.

Nu planeras en stor aktionsdag i Berlin den 3 juli i samband med att EU:s arbetsmarknadsministrar möts för att diskutera ungdomsarbetslösheten. Men DGB tycker att ministrarna pratar för mycket och gör för lite. Man försöker därför samla ungdomar från hela Europa under budskapet Stop talking, act now!

Fakta Arbetslöshet

                               Totalt, april 2013      Unga, 4e kvartalet 2012

Tyskland                   5,4 %                         7,9 %
Sverige                     8,4 %                         24,1 %

 
Källa: Eurostat

Bengt Rolfer

 

Läs hela inlägget »
Christian Hossbach, IG Metall Berlin-Brandenburg Christian Hossbach, IG Metall Berlin-Brandenburg

Tyskland är ett föregångsland när det gäller att satsa på förnybara energikällor. Energi och klimatförändringar har blivit ett viktigt inslag även på fackets agenda.

Det understryker Christian Hossbach på IG Metalls regionavdelning i Berlin Brandenburg.

– Vi måste bort från koldioxidsamhället. Här har facket en viktig roll att spela, inte minst på lokal nivå. Det är viktigt att företagsråden diskuterar detta och kommer med nya produktionsidéer, säger han.

Från början var det dock ingen självklarhet för det mäktiga Metallfacket att acceptera ”Energiewende”, som omställningen kallas på tyska.
– Vi är inget Greenpeace, men vi har insett att ekonomi och ekologi är två sidor av samma mynt. Det måste finnas en balans, säger Christian Hossbach.

I mångt och mycket handlar balansen om att inte ställa så hårda krav att man får de stora industrierna och de anställda emot sig. Det finns studier som hävdar att 200 000 jobb kan vara hotade av den gröna omställningen
– Om Mercedes och BMW säger ”vänta ett tag” så gör vi det, men vi måste ändå ha en framtidsinriktad diskussion och vi tar hjälp av forskare för att analysera situationen.

Stor enighet om Energiewende

Det är dock påtagligt vilken stor enighet det finns i det tyska samhället om ”Energiewende”. Det finns ett brett stöd hos allmänheten, bland de politiska partierna och hos både fack och arbetsgivare för den omvandling som nu pågår.

Till 2022 ska kärnkraften, som i dag står för 18 procent av landets elbehov, vara avvecklad. 2050 ska 80 procent av elenergin vara förnybar. Detta i sin tur kräver enorma investeringar i främst vindkraft, men även i sol- och bioenergi. Det kommer också att krävas en gigantisk utbyggnad av elnät från kusten i norr till de stora industriområdena i söder och väster och möjligheter att lagra energin.

Parallellt med avvecklingen av de gamla energislagen växer nya industrier med grön produktion och nya jobbmöjligheter fram. För IG Metall är det viktigt att de anställda även i dessa branscher får bra löner och arbetsvillkor – något som enligt Christian Hossbach inte alltid står högt i kurs hos miljögrupperna.
– Det är inte en del av deras verkighet, men vi vill ju alla överleva och därför måste vi samarbeta, säger han.

Kolgruvejobbben ”offras”

Även fackförbundet för gruv-, kemi och energisektorn, IG BCE, är positiv till energiomställningen, trots att den direkt hotar jobben i exempelvis kolgruveindustrin, där dessutom den fackliga anslutningsgraden är snudd på 100-procentig.

 – Det finns ingen återvändo, säger Hilmar Höhn på IG BCE i Berlin.

Han tar avstamp i den industriella revolutionen för 200 år sedan och menar att historien har sett flera skiften av det slag vi nu har framför oss, inte minst på energiområdet.

 – Vi vet idag inte kostnaderna för den här omställningen, vi vet inte hur lösningarna kommer att se ut eller vilka som kommer att drabbas. Men vad vi vet är att när det nya är på plats kommer kostnaderna för elproduktion att vara extremt billig. Då behöver vi varken kol, uran, plutonium eller gas, vi behöver bara solen, vågorna, jorden och vinden, säger Hilmar Höhn.

 Trots den övertygelse han nu visar upp var IG BCE det sista fackförbundet som accepterade ”Energiewende”.
– Vi var tvungna att säga till våra medlemmar att kolgruvorna kommer att stängas. Era barn kommer inte att få jobb här. Det är svårt för en fackförening, men vi kan inte rädda jobb eller säga nej till strukturomvandlingar. Däremot ska vi kämpa för att de anställda får nya anständiga jobb. Vi tänker inte lämna dem i sticket.

Enligt Hilmar Höhn är mellan 50 000 och 60 000 jobb hotade i kolgruveindustrin.
– Det är negligerbart för vår ekonomi. Vi kommer att kunna vinna mycket mer på att satsa på nya energislag.

 
Chans för tysk industri

Han medger utan omsvep att omställningen är en chans för tysk industri att ligga ett steg före omvärlden.
– I Östeuropa är man inte intresserade av den här förnyelsen, medan Kina och USA noga följer vad som är på gång här. I länder som Storbritannien och Frankrike försöker man också ställa om, men utan att släppa kärnkraften, säger han.

Samma sak kan sägas om Norden. Så hur bar sig tyskarna egentligen åt för att få denna breda samsyn?
– Vi har sedan länge haft en stark grön rörelse i Tyskland. Vi har influerats av den och sett en möjlighet till innovationer och investeringar. Vi behöver industrins styrka för att organisera det nya. Och så blir det ju billigt, solen sänder ingen faktura.

 En viktig förklaring är att det tyska folket har sagt ett klart nej till kärnkraft. Det har gjort det lättare för politikerna.
– I Tyskland finns knappast någon opposition kvar. Men visst, det är ingen enkel väg. Det tar 30-40 år och det sker inte av sig själv, säger Hilmar Höhn.
 

Fakta Energiewende

Tyskland beslutade 2011 att avveckla sin kärnkraft till 2022. Åtta kärnkraftverk stängdes av direkt efter katastrofen i Fukushima. Nio återstår att stänga. År 2050 ska 80 procent av elenergin vara förnybar. Idag uppgår den förnybara energin till 25 procent. Det finns ett brett stöd i det tyska samhället för omställningen till sol-, vind- och annan förnybar energi, men det kräver också enorma investeringar i nya anläggningar och elnät.


Bengt Rolfer
 

Läs hela inlägget »
Line Eldring, Fafo Line Eldring, Fafo

Trots allt tal om sjunkande fackligt medlemstal även i Norden ligger de fem nordiska länderna i topp i världen i fråga om organisationsgrad.

Det framgår av en rapport som forskaren Line Eldring från det norska institutet Fafo presenterade under en workshop med tyska kolleger på NFS studieresa till Berlin.

Det finns alltså fortfarande fog för att kalla NFS-medlemmarna för ”världens starkaste fackföreningar”. Positionen grundar sig inte bara på relativt höga medlemstal, utan också på hög avtalstäckning, stark närvaro på arbetsplatserna, etablerade samarbetsformer med arbetsgivarna lokalt och centralt samt ett starkt politiskt inflytande.

Line Eldrings förklaringar till den höga organisationsgraden är fackets starka koppling till arbetslöshetskassorna (dock inte i Norge), att relationerna till arbetsgivarna bygger på samarbete och inte konflikt, de lokala fackens rekryteringsarbete och att även tjänstemännen av tradition organiserar sig fackligt.

Men även om Norden fortfarande ligger i topp så sjunker organisationsgraden. De främsta skälen är politiska förändringar av arbetslöshetsförsäkringen och förändrade mönster på arbetsmarknaden, inte minst ökningen av antalet otrygga jobb som leder till svårigheter att rekrytera ungdomar till facket.

Nordiskt nej till minimilöner

Till skillnad från många andra länder i Europa säger de nordiska facken nej till lagstadgade minimilöner.

– Vi har inget emot principen om minimilöner, men vi tycker inte att det är något för oss, säger Line Eldring från Fafo. Hon menar att det nordiska systemet har bevisat sin styrka i och med att andelen lågavlönade i Norden är klart lägre än EU-snittet.

Andra ”nordiska” argument mot minimilöner är att det inkräktar på parternas autonomi, att de leder till en negativ spiral med lägre avtalslöner och att det kan försvaga de fackliga organisationerna.

De tyska deltagarna lät sig dock inte övertygas.

– Jag känner igen argumenten från när vi började kampanja för minimilön för sju år sedan. Vi nådde inte fram förhandlingsvägen i låglönesektorn. Nu säger alla att de är för minimilön. Det är bara ett skyddsnät, sedan kan man toppa det med avtal, säger Kai Lindemann från DGB.

– Synen här har förändrats, instämmer Reinhard Bispinck från Hans Böckler Stiftung. Det här är ett sätt att återuppväcka förhandlingsstyrkan. Vi har ju även minimiregler för semester och arbetstid. Ingen ifrågasätter det.

Maria Karlman Noleryd från NFS-kansliet visade också upp den film som NFS producerat om kollektivavtalet som förändringsverktyg. Filmen fokuserar framför allt på tre områden där facket kan agera och söka kollektivavtalslösningar: miljön (grön omställning), ungdomsarbetslösheten (yrkesintroduktion) och krisavtal för att trygga jobben.

Tio i topp i världen 2010

Land               Organisationsgrad
 

Island 79
Sverige 72
Finland 70
Danmark 67
Norge 52
Belgien 52
Irland 36
Italien 35
Österrike 28
Storbritannien 25


 Källa: Fafo

 Bengt Rolfer

 

Läs hela inlägget »
Reinhard Bispinck, Hans-Böckler-Stiftung Reinhard Bispinck, Hans-Böckler-Stiftung

Fackföreningarna i Tyskland står framför allt inför fyra utmaningar: minskande medlemstal, försvagning av kollektivavtalssystemet, en växande låglönesektor och otryggare jobb.

Direkt efter den tyska återföreningen steg den tyska centralorganisationen DGB:s medlemstal från cirka 8 miljoner till 11,8 miljoner. 2012 hade det sjunkit till 6,15 miljoner. Organisationsgraden har sedan 1980-talet nästan halverats från 30 till drygt 15 procent.
Men den goda nyheten är att minskningen nu har planat ut.
– Vi kan se ljuset i slutet av tunneln, säger Reinhard Bispinck, arbetsmarknadsanalytiker på Hans-Böckler-Stiftung.

En annan bidragande orsak till att kollektivavtalssystemet försvagats är att allt fler företag väljer att inte gå med i arbetsgivarnas organisationer. Systemet urholkas enligt Reinhard Bispinck också av den decentralisering och fragmentisering som har pågått sedan 1990-talet och de ”öppna klausuler” som blivit allt vanligare i avtalen. Det handlar alltså om paragrafer i de centrala avtalen som kan luckras upp lokalt och som allt fler fackförbund, inklusive det mäktiga IG Metall, känt sig tvingade att gå med på. De senaste 15 åren har kollektivavtalstäckningen på den tyska arbetsmarknaden sjunkit sakta men säkert från 76 till 60 procent i västra Tyskand. I gamla DDR är täckningsgraden under 50 procent.

”Facket säljer sig för billigt”

Inför årets avtalsrörelse krävde facken löneökningar på mellan 5 och 6,6 procent på ett år. De avtal som hittills träffats är tvååriga med cirka 3 procent i lönelyft i år och 2-3 procent nästa år.
Många menar att de tyska facken i många år har sålt sig för billigt. Mellan 2001 och 2009 sjönk de tyska reallönerna mest i hela EU, men efter 2010 har de ökat svagt.
– Vi har länge påpekat att löneandelen faller och vinstandelen ökar. Facken kunde alltså ha tagit ut mer. IG Metall har fått kritik för att inte ta vara på sina möjligheter. Som det är nu exporterar vi arbetslöshet, säger Reinhard Bispinck.

 Krav på lagstadgad minimilön

Samtidigt är det alltså en stor del av arbetsmarknaden som över huvud taget inte täcks av kollektivavtal. Detta har lett till en kraftigt växande låglönesektor och allt högljuddare krav på lagstadgad minimilön.
Enligt Hans Böckler Stiftung tjänar mer än var femte tysk löntagare (22,2 procent) under låglönegränsen (definierad som mindre än två tredjedelar av medianlönen). EU-snittet ligger på 17 procent. Sverige har den lägsta andelen av alla EU-länder med bara 2,5 procent. Redan 2006 började den tyska centralorganisationen DGB kräva en statlig minimilön, då på 7,50 euro i timman. Sedan dess har stödet för minimilön ökat i det tyska samhället. Inför årets val kräver DGB en minimilön på 8,50 euro. Idag ligger ungefär var tionde tysk under det kravet. Oppositionen stödjer kravet. Även Angela Merkels regerande parti CDU har uttalat sig för någon form av statlig lönereglering, dock utan att nämna en exakt nivå.

Men innebär inte en statlig minimilön att kollektivavtalssystemet undermineras ytterligare?
– Det är ju det vanliga argumentet, men med så låg täckningsgrad som våra avtal har så förekommer det redan lönedumping, säger Reinhard Bispinck.

Allt fler otrygga jobb

Den fjärde utmaningen handlar om det så kallade prekariatet, alltså den växande skara som arbetar i olika former av tillfälliga eller otrygga jobb. Mer än fjärdedel av tyskarna (27 procent) jobbar i andra anställningsformer än fast heltid – en ökning från 14 procent för tjugo år sedan.
– Det som upprör facket mest just nu är uthyrningen av arbetskraft, säger Reinhard Bispinck. I verkstadsindustrin kommer det in folk från bemanningsföretag med 20-30 procent lägre löner än de fast anställda. IG Metall menar att detta hotar deras medlemmars standard.
En annan anställningsform som föddes i det tyska arbetsmarknads-paketet Agenda 2010 för tio år sedan är så kallade mini-jobb. Det är en slags extraknäck på deltid, speciellt för kvinnor och vanligt förekommande i offentlig sektor. Det kan ge 400-450 euro i månaden, men berättigar inte till pension eller andra sociala försäkringar.

Den fackliga strategin för att möta de här problemen lanseras som ”goda arbeten i stället för otrygga”. Den går ut på att alla jobb ska ge rätt till sociala förmåner, att det ska vara lika lön för lika arbete och att det måste finnas sakliga skäl för tidsbegränsade anställningar.


Fakta

Facket i Tyskland

I Tyskland finns tre fackliga centralorganisationer och tolv fristående förbund. Den klart största centralorganisationen är DGB som har åtta medlemsförbund med sammanlagt 6,15 miljoner medlemmar. De största förbunden är IG Metall och Verdi med mer än två miljoner medlemmar var.

Den näst största centralorganisationen är DBB med 1,26 miljoner medlemmar, främst i offentlig sektor. Den tredje organisationen är CGD med 280 000 medlemmar. Den har kristen profil och betraktas inte som oberoende av de andra facken och anses stå arbetsgivarna nära.

De fristående förbunden organiserar bland annat läkare, piloter och journalister.


Bengt Rolfer

Läs hela inlägget »

Namn: Anders Folkestad

Uppdrag: Ordförande i Unio, Norge sedan starten 2002.

Bakgrund: Förbundsordförande i Lärarförbundet, gymnasielektor

Ålder: 64 år

Nordisk förebild: Jag har många nordiska hjältar, men mest från idrottens värld. Sixten Jernberg är en. Snarare han än Petter Northug, jag är ju en vuxen man.

Favoritplats i Norden förutom där du bor: Island och speciellt Reykjavikområdet.

Favoritmat: Är ganska enkel i mat, har ingen favoritmat.

Fritidintressen: I huvudsak idrott och friluftsliv, jobbar i Oslo och pendlar till Nordvestlandet varje helg. Jag bor utanför Ålesund nära fjord och fjäll.

Varför är du engagerad i nordiska fackliga frågor?
– Vi är ju grannländer och till sin granne får man alltid en speciell relation Dessutom är det en del av ordförandeskapet att sitta med i NFS styrelse. NFS som organisation är en väldigt bra arena för att utväxla erfarenheter och att utmejsla gemensamma strategier.

 Vad vill du uppnå i ditt Nordenfackliga arbete?
– Det ena är att Norden och NFS är en viktig arena för oss in i det europeiska. Det gör den inte minst viktig för oss i Norge. Det andra är det rent nordiska och där är gränshindren på arbetsmarknaden ett viktigt tema. Övergripande kan man säga att det handlar om att ge innehåll till den nordiska modellen och att fortsätta utveckla den.

 Vilken är den viktigaste sakfrågan i ett nordiskt perspektiv?
– Två områden är särskilt viktiga. Det ena gäller kunskapsutveckling och forskning. Där är varje land för sig för litet. Vi har olika utbildningssystem, men kunskapen känner inga gränser. Forskningsfältet är otroligt viktigt för vad vi ska leva av i framtiden. NFS har en roll att lyfta detta på nordisk nivå. En annan sådan fråga är miljön och klimatet. Där kan Norden bli en stark gemensam kraft och där är vi inte tillräckligt bra idag.

 Hur tycker du att det politiska samarbetet i Norden fungerar?
– Det är viktigt att det finns där, men det kan utvecklas. Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet är viktiga arenor med stora möjligheter till påverkan. Där kan NFS bidra mer med att lyfta fram frågor om sysselsättning och arbetslivspolitik. Det tror jag kommer att tas emot positivt.

Vilket är ditt bästa minne från det Nordenfackliga arbetet?
– Visst är det viktigt vad som står i papperen och vad vi talar om i mötessalen, men också att vi får mötas socialt och vara med om olika upplevelser. Båtturen på den grönländska fjorden kommer nog att stå sig länge som ett gott minne.

Bengt Rolfer

Läs hela inlägget »

Arkiv

Följ det som händer i NFS här

Senaste nyheter

<

Gränshinderbrev

NFS och Föreningen Norden har gemensamt skickat ett brev om gränshinder till de nordiska parlamentet, inför gränshinderdebatterna 11-25 april.