Samarbete krävs för etablering av nyanlända

Ifjol tog sig över en miljon flyktingar över Medelhavet till Europa och de nordiska länderna, främst Sverige, ställdes inför en situation som är svår att bemästra. Ingenting tyder på att flyktingkrisen kommer att lätta och oavsett hur många som beviljas asyl kommer Norden att få nya invånare som ska etablera sig.

Att de nordiska länderna bör ta sitt ansvar för flyktingmottagandet är självklart. Asylrätten och rätten till arbete är grundläggande mänskliga rättigheter. En förutsättning för att kunna integrera sig i ett nytt land är att etablera sig på arbetsmarknaden. Om de nyanlända inte integreras i arbetslivet och därmed samhället blir krisen bestående.
Hur ska det gå till i ett läge där det, som till exempel i Finland, finns en förhållandevis hög arbetslöshet?

Att slussa nyanlända direkt in på arbetsmarknaden är i de flesta fall utopistiskt. Det krävs konstruktiva lösningar som gör att steget till arbetsmarknaden är så kort som möjligt.
De nordiska länderna bör samarbeta kring detta och tillämpa modeller som fungerat tidigare. En möjlighet är att stöda etableringen av nyanlända på samma sätt som samhället försöker avhjälpa ungdomsarbetslösheten, det vill säga genom så kallade verkstäder, snabbspår och trappmodeller där asylsökarna får en möjlighet att visa vilka färdigheter de har. Samhället skulle inledningsvis ställa upp med ett etableringsstöd.

Här kan tredjesektorn och medborgarrörelserna hjälpa till, både när det gäller att erbjuda arbetstillfällen och när det gäller social etablering. Språkundervisningen bör inledas så fort som möjligt, vid ankomst, vid första boende och vid de första arbetsplatskontakterna utöver traditionella utbildningsinsatser. Det är viktigt att den som beviljats asyl får hjälp med bostad, arbete och språkundervisning parallellt istället för att åtgärda en sak i taget.
Trots arbetslösheten finns det en del jobb som är svåra att besätta. Här finns en möjlighet att få nyanlända i jobb, men det ska ske under etablerade former så att det inte främjar eller leder till grå eller svart ekonomi. Att rekrytera billigare ”flyktingarbetskraft” ska inte vara ett alternativ. Strävan att underlätta etablering på arbetsmarknaden får inte innebära att det sker genom social dumpning, försämrade villkor eller skapande av låglönejobb.

Från en del håll argumenteras flitigt för etableringslöner eller så kallade minijobb för nyanlända. Enligt förespråkarna ska dessa vara betydligt lägre än dagens minimilöner och låglönenivåer i syfte att slussa in arbetslösa på arbetsmarknaden. Tvärtom är erfarenheterna från denna typ av enkla lösningar allt annat än goda. Den danska tankesmedjan Arbejderbævegelsens Ehrvervsråd har nyligen presenterat en analys av det tyska minijobbsystemet där låga ingångslöner är förhärskande. Slutsatsen är, stick i stäv med förespråkarnas ivriga påståenden, att de flesta blir kvar i minijobben. Det som var tänkt att vara inslussningslöner permanentades istället som ett nytt låglönesegment, dessutom mycket svårt att ta sig ur. Vi i Norden ska ta ansvar för att finna långsiktiga och fungerande metoder där nyanlända på sikt kan etablera sig med riktiga jobb med avtalsenliga löner. Nyckeln är den nordiska  modellen.

Etablering för nyanlända är en gemensam utmaning för arbetsmarknadens parter och regeringarna i Norden. Det är viktigt att de nordiska länderna samarbetar för att få fram lösningar i gränsregionerna, som underlättar och stimulerar rörligheten för alla. Genom nordisk samverkan på branschnivå kan man också få fram konkreta åtgärder som underlättar etableringen. Det krävs också samarbete mellan myndigheter och arbetsmarknadsparter.
Om etableringen lyckas innebär det på sikt en tillgång för länderna, samhällena och ekonomierna.
 
Magnus Gissler
Generalsekreterare, Nordens Fackliga Samorganisation

Henrik Wilén
Förbundssekreterare, Föreningarna Nordens Förbund

Nyhetsarkiv

Länkar

Senaste nyheter