Samantha blev tvungen att sälja sin bostad

Öresundsbron                                          Bild: Johannes Jansson - norden.org Öresundsbron Bild: Johannes Jansson - norden.org

I år fyller avtalet om en gemensam nordisk arbetsmarknad 60 år. Men är det något att fira?

Knappast om du frågar undersköterskan Samantha Eklind från Landskrona. Hon tvingades att ta ett jobb på andra sidan Sundet, annars skulle hon bli utan a-kassa. När hon efter några år i Danmark blev uppsagd ville hon återgå till Kommunals a-kassa. Men trots att hon trodde sig ha koll på reglerna förlorade hon ersättning under ett par månader.

– Det var hemskt. Jag var tvungen att sälja min bostad och flytta in till en kompis med mina barn, säger hon.

Samantha Eklind är långt ifrån ensam om att ha drabbas av a-kassornas hårda regelverk för gränspendlare. För en svensk som jobbat i ett nordiskt grannland gäller det att gå med i a-kassan på direkten när utlandsjobbet tar slut, annars kan det stå en dyrt. De andra nordiska länderna har mjukare övergångsregler.

För Samanthas del inleddes historien bakom denna dyrköpta erfarenhet 2008. Hon skulle börja arbeta igen efter en mammaledighet, men det fanns inga lediga jobb som undersköterska i hemstaden. Arbetsförmedlingen hänvisade henne till arbete på ett äldreboende i Helsingör.

Trots att hon var ensamstående med två små barn på ett och två år hade hon inget annat val än att börja ett liv med pendling till Danmark och arbetsdagar på över tolv timmar.

Efter ett år med tillfälliga jobb inom hemtjänsten och på äldreboenden fick hon en fast tjänst i Nivå mellan Helsingör och Köpenhamn och en kurs i danska på köpet. Men på försommaren 2012 blev hon uppsagd i samband med nedskärningar i kommunen.

– Jag hade betalat avgift till facket och a-kassan hela tiden när jag jobbade i Danmark, men eftersom jag inte bodde där kunde jag inte få ersättning när jag blev arbetslös. Jag vände mig även till Kommunals a-kassa och ansökte om inträde. Jag gjorde precis som dom sa, men ändå blev jag först helt utan ersättning och sedan fick jag bara grundbeloppet (320 kronor om dagen i stället för 680), säger Samantha.

Hon blev tvungen att sälja sin bostad och flytta in hos en kompis. Efter några månader hittade hon ett nytt jobb i Lund. Idag pluggar hon vidare till sjuksköterska. Fortfarande har hon inte riktigt fått klarhet i varför det blev som det blev. Det besked hon har fått från a-kassan är att papperen kom in för sent.

– När jag fick ett nytt jobb orkade jag inte bråka mera, men man tycker ju att reglerna borde vara enklare och att samarbetet mellan länderna skulle fungera bättre, säger hon.

Christina Nordin, handläggare på Kommunals a-kassa, säger att det händer ganska ofta att deras medlemmar har svårt att förstå reglerna.

– Jag vet inte vad som gick fel i det här fallet. Vi brukar informera om vad som gäller. Det enda jag kan se är att hennes inträdesansökan kom in några dagar för sent. Hon blev då utan ersättning i en månad och fick därefter endast grundbeloppet, säger hon.

Om det i stället hade varit en dansk undersköterska som jobbat i Sverige och blivit uppsagd skulle hon ha åtta veckor på sig att byta a-kassa. De fackliga centralorganisationerna i Norden ser de olika regelsystemen som gränshinder och driver nu en kampanj för likvärdiga regler.

Bengt Rolfer


Fakta/bakgrund

I år är det 60 år sedan avtalet om en gemensam nordisk arbetsmarknad skrevs under. Den 22 maj firas 60-årsjubiléet officiellt på en stor konferens med de nordiska arbetsmarknadsministrarna i Reykjavik.

Men fortfarande finns många gränshinder kvar. Det gäller bland annat att reglerna i arbetslöshetskassorna ser olika ut, vilket kan stå gränspendlarna dyrt. I samband med jubileet uppvaktar de nordiska fackens gemensamma organisation NFS ministrarna med krav på att a-kassan ska se likadan ut för alla gränspendlare. 

Kommentarer

Arkiv

Länkar

Senaste kommentarer

Senate inlägg

Etikettmoln