Den nordiska modellen och tyska minimilöner

Line Eldring, Fafo Line Eldring, Fafo

Trots allt tal om sjunkande fackligt medlemstal även i Norden ligger de fem nordiska länderna i topp i världen i fråga om organisationsgrad.

Det framgår av en rapport som forskaren Line Eldring från det norska institutet Fafo presenterade under en workshop med tyska kolleger på NFS studieresa till Berlin.

Det finns alltså fortfarande fog för att kalla NFS-medlemmarna för ”världens starkaste fackföreningar”. Positionen grundar sig inte bara på relativt höga medlemstal, utan också på hög avtalstäckning, stark närvaro på arbetsplatserna, etablerade samarbetsformer med arbetsgivarna lokalt och centralt samt ett starkt politiskt inflytande.

Line Eldrings förklaringar till den höga organisationsgraden är fackets starka koppling till arbetslöshetskassorna (dock inte i Norge), att relationerna till arbetsgivarna bygger på samarbete och inte konflikt, de lokala fackens rekryteringsarbete och att även tjänstemännen av tradition organiserar sig fackligt.

Men även om Norden fortfarande ligger i topp så sjunker organisationsgraden. De främsta skälen är politiska förändringar av arbetslöshetsförsäkringen och förändrade mönster på arbetsmarknaden, inte minst ökningen av antalet otrygga jobb som leder till svårigheter att rekrytera ungdomar till facket.

Nordiskt nej till minimilöner

Till skillnad från många andra länder i Europa säger de nordiska facken nej till lagstadgade minimilöner.

– Vi har inget emot principen om minimilöner, men vi tycker inte att det är något för oss, säger Line Eldring från Fafo. Hon menar att det nordiska systemet har bevisat sin styrka i och med att andelen lågavlönade i Norden är klart lägre än EU-snittet.

Andra ”nordiska” argument mot minimilöner är att det inkräktar på parternas autonomi, att de leder till en negativ spiral med lägre avtalslöner och att det kan försvaga de fackliga organisationerna.

De tyska deltagarna lät sig dock inte övertygas.

– Jag känner igen argumenten från när vi började kampanja för minimilön för sju år sedan. Vi nådde inte fram förhandlingsvägen i låglönesektorn. Nu säger alla att de är för minimilön. Det är bara ett skyddsnät, sedan kan man toppa det med avtal, säger Kai Lindemann från DGB.

– Synen här har förändrats, instämmer Reinhard Bispinck från Hans Böckler Stiftung. Det här är ett sätt att återuppväcka förhandlingsstyrkan. Vi har ju även minimiregler för semester och arbetstid. Ingen ifrågasätter det.

Maria Karlman Noleryd från NFS-kansliet visade också upp den film som NFS producerat om kollektivavtalet som förändringsverktyg. Filmen fokuserar framför allt på tre områden där facket kan agera och söka kollektivavtalslösningar: miljön (grön omställning), ungdomsarbetslösheten (yrkesintroduktion) och krisavtal för att trygga jobben.

Tio i topp i världen 2010

Land               Organisationsgrad
 

Island 79
Sverige 72
Finland 70
Danmark 67
Norge 52
Belgien 52
Irland 36
Italien 35
Österrike 28
Storbritannien 25


 Källa: Fafo

 Bengt Rolfer

 

Nyhetsarkiv

Länkar

Senaste nyheter