Mitt Norden: Sture Fjäder

Namn: Sture Fjäder

Uppdrag: Ordförande i Akava, Finland, och ordförande för NFS

Bakgrund: Intressebevakningsdirektör hos civilekonomerna, före det på lärarförbundet och inom politiken.

Ålder: 55 år

Nordisk förebild: De nordiska politiker som på 60- och 70-talet insåg betydelsen av nordiskt samarbete. Inte minst för Finland var det viktigt efter freden med Sovjet. Norden blev porten till väst för oss.

Favoritplats i Norden förutom där du bor: Stockholm känns som en väldigt internationell, utåtriktad och öppen stad. Där trivs jag bra, men det är inget fel på de andra huvudstäderna heller.

Favoritmat: Pytt i panna.

Fritidintressen: Filateli och fiske.

Varför är du engagerad i nordiska fackliga frågor?

– I hela mitt liv har jag varit nordist och arbetat för nordiskt samarbete. Vi har en gemensam värdegrund och våra samhällen liknar varann. Jag tror att en nordisk röst bär längre i Europa och världen än om varje land skulle tala för sig. Våra samhällen är välorganiserade, jämlika och demokratiska. De fackliga organisationerna har en roll att spela och regeringarna ser det som en styrka.

Vad vill du uppnå i ditt Nordenfackliga arbete?

– Att vi försvarar den nordiska modellen gemensamt, men också att vi kan förändra den så att den överlever. Idag arbetar våra medlemmar i globala företag över hela världen. Det måste man beakta i lagar och avtal. Om vår välfärdsmodell ska överleva krävs också att vi har en stor och konkurrenskraftig privat sektor. Det gör att övergången från tillväxttänkande till en grön ekonomi kan bli svår, vi måste ju också ha sysselsättning.

– Ett annat mål är att de fackliga organisationerna inte konkurrerar och blir nationalister, utan ser Norden som en helhet och en möjlighet.

Vilken är den viktigaste sakfrågan i ett nordiskt perspektiv?

– Vi har haft ett avtal om en fri arbetsmarknad i Norden sedan 60-talet, men fortfarande finns en massa gränshinder som gör att vi inte har en fri arbetsmarknad. För NFS är detta den viktigaste frågan, men också att försvara kollektivavtalsmodellen.

Hur tycker du att det politiska samarbetet i Norden fungerar?

– När Sverige, Danmark och Finland gick med i EU svalnade intresset för Norden, men nu är en renässans för nordiskt samarbete på väg. Det fungerar ännu inte tillräckligt bra. De nordiska statsministrarna borde mötas oftare, och även fackministrarna, för att ta fram en gemensam nordisk syn. Nordiska ministerrådet borde skärpa sig, det för ett ganska tyst liv.

Vilket är ditt bästa minne från det Nordenfackliga arbetet?

– Jag tror det var när jag jobbade på Ekonomförbundet på 90-talet. Då startade vi ett nordiskt samarbete för civilekonomer med gästmedlemsavtal, medlemsservice och gemensamma riktlinjer för utbildningspolitiken.

Bengt Rolfer