Sälj er inte för billigt!

Konferensdeltagare på Ilulissat isfjord där man kan se klimatförändringen med egna ögon Konferensdeltagare på Ilulissat isfjord där man kan se klimatförändringen med egna ögon

Forskare till det grönländska facket: – Sälj er inte för billigt. Visst, Grönland behöver få hit fler utländska företag, men med era naturrikedomar behövs inga lockbeten. De kommer hit ändå.

 

Det var budskapet från Bela Galgoczi från det europeiska forskningsinstitutet ETUI när han öppnade konferensens tema om fackliga strategier för hållbara jobb.

 

Grönland är ett specialfall, menade Galgoczi. Det är ett stort land med en liten befolkning som utsätts för påtryckningar av multinationella företag som har större ekonomiska muskler än vissa enskilda stater. Bara av det skälet behöver grönlänningarna internationellt stöd.

 

Han tog också upp krisen i Europa och menade att den hårda åtstramningspolitiken inneburit ett bakslag för grön stimulanspolitik.

– Klimat- och miljöhoten innebär stora utmaningar för oss alla. Vi talar om grön ekonomi, gröna jobb och grön tillväxt, men sanningen är att det som görs är långt ifrån tillräckligt. Det finns ett stort gap mellan de politiska högtidstalen – och än mer mellan vad som har genomförts – och vad som behöver göras. Världen går snarast i motsatt riktning och det kan bli riktigt smärtsamt om vi inte snabbt tänker om, sa Bela Galgoczi.

Han tillade att den nödvändiga gröna omställningen också innebär en utmaning för facket att tänka nytt och grönare.

 

Flera fackliga organisationer i Norden arbetar redan aktivt för en bättre miljö. Exempelvis blev TCO-förbundet Vision 2007 som första fackförbund i Sverige utnämnt till en "Fair Union". Förbundets ordförande Annika Strandhäll menar att facket kan göra stor skillnad när det gäller miljö- och klimatarbete.

– Vi använder alltid fairtrade-märkta produkter och våra förtroendevalda försöker få arbetsgivarna (kommuner, landsting och kommunala bolag) att också anamma denna syn. I samband med offentlig upphandling driver vi på för att det ska ställas krav på att de företag som anlitas ska ha kollektivavtal och bedriva ett bra miljöarbete, sa hon.

 

2009 blev Vision också en miljödiplomerad fackförening. Det innebär bland annat at de anställda får miljöutbildning, ombudsmännen får lära sig "eco-driving" och att inga resor under 500 kilometer får ske med flyg.

– Dessutom ser vi till att det alltid finns vegetariska måltider i all förbundets verksamhet, sa Annika Strandhäll.

 

Jorunn Berland, ledare för norska YS, "kontrade" med att YS är Norges första miljöcertifierade huvudorganisation "och det är vi mycket stolta över". YS vill verka för att göra existerande arbetsplatser grönare, men också sörja för att det kommer fram nya gröna jobb.

– I mina ögon betyder bärkraftiga arbetsplatser också tryggare och mer framtidsinriktade jobb, sa hon.

Tillsammans har YS, Unio och LO i Norge fått in referenser om miljö och hållbar utveckling i huvudavtalen. I exempelvis det statliga avtalet står att "hänsyn till miljö och klimat ska vara en del av partssamarbetet och bidra till en bärkraftig utveckling".

 

Utmaningen nu är att omsätta detta i praktisk handling. Ett exempel är lönepåslag till chaufförer som kör ekonomiskt och bidrar till minskad förbrukning och minskade utsläpp.

Jorunn Berland betonade också att företag som fokuserar på miljövänlig produktion har lättare att rekrytera ungdomar.

– Kanske kan vi som fackliga organisationer också få fler medlemmar om vi satsar på detta, sa hon.

 

Även facket på Island har en strategi för grön ekonomi, berättade Maríanna Traustadóttir från ASÍ (isländska LO). På sin senaste kongress beslutade ASÍ att fokusera mer på ansvarsfullt utnyttjande av naturresurserna.

– Vi har många idéer, sa hon och tog några exempel som att verka för gröna och konkurrenskraftiga jobb, skattelättnader för miljövänliga fordon, källsortering, återvinning och att utbilda medlemmarna om grön ekonomi.

 

TCO:s samhällspolitiske chef Roger Mörtvik lyfte fram den nordiska omställningsmodellens fördelar. Men han underströk också vad som krävs för att den ska fungera.

– I Norden med våra starka fackliga organisationer och kollektivavtalssystem accepterar vi inte att arbetskraftens pris ska sänkas genom konkurrens. Konsekvensen blir att folk förlorar jobbet om företagen inte klarar att betala ut lönen. Men för att det ska fungera krävs stöd till omställning i form av en aktiv arbetsmarknadspolitik och starka trygghetssystem.

– Detta är grunden i den nordiska modellen, men för att den ska fungera krävs också att staten spelar en aktiv roll i omställningen. De nya jobben kommer att kräva mer kompetens, sa Mörtvik.

 

Johan Hall från svenska LO konstaterade att det saknas en nordisk råvarustrategi och skissade på hur en sådan skulle kunna se ut och vilka fackliga krav som skulle kunna resas.

I ett snävt fackligt uppdrag regleras löner och anställningsvillkor, medan ett vidgat uppdrag även skulle kunna rymma krav på investeringar för utveckling och ökat förädlingsvärde liksom att produktionen i högre utsträckning ska bära sina egna kostnader.

 

Johan Hall tog exempel från gruvnäringen där företag "externaliserar" kostnader för sådant som miljöförstöring, infrastruktur och geologiska undersökningar.

– Att det tillåts att dessa kostnader läggs över på staten beror ofta på regionalpolitiska skäl och rädsla för hög arbetslöshet, sa han.

 

En tänkbar framtida strategi skulle kunna vara att facket inte bara kräver kollektivavtal, utan också att näringspolitiken inriktas på högproduktiva jobb, ökad miljöhänsyn och att företagen står för en del av de idag externaliserade kostnaderna.

 

Efter dessa inlägg följde en diskussion om en hur en nordisk facklig hållbarhetsstrategi ska utformas. Anders Folkestad, Unio, varnade för att låta miljö och klimat bli en fråga för specialisterna. Hur gör vi detta till en integrerad del av en facklig maktstrategi, undrade han.

Sture Fjäder, Akava, reste frågan vad skarpare miljökrav leder till vid förhandlingsbordet.

– Grunden har alltid varit att vi ska kräva mer. Hur får vi medlemmarna att förstå att de måste sänka sin standard för att få något mer, undrade han och avrundade med den smått filosofiska frågan: Vad är lycka?

Antti Palola, STTK, påpekade att EU:s svaveldirektiv kommer att stå finsk industri dyrt och leda till att facket tappar medlemmar. Det är ett dilemma att förklara detta. Bördorna borde fördelas mer jämlikt, ansåg han.

Jon Olav Bjergene, Unio, menade att facket måste använda sin makt mer aktivt och tog exemplet med de norska prästerna som enligt sitt kollektivavtal får högre lön om de cyklar till jobbet än om de åker bil.

Helena Johanson, TCO, ville att NFS skulle spela en mer aktiv roll här för att få fram konkreta idéer och tips om hur man kan flytta fram positionerna i den här frågan.

Lizette Risgaard, LO Danmark, betonade vikten av att få med arbetsgivarna i det här arbetet.

– Som löntagare tar vi vårt ansvar och kräver inte mycket i lågkonjunktur. Nu är vi i en situation där arbetsgivarna måste avsätta pengar för att göra klimatet bättre, sa hon.

Josef Therkildsen från SIK, framförde förslaget om att inrätta en klimatskola på Grönland.

 

NFS generalsekreterare, Loa Brynjulfsdottir, avslutade konferensen genom att lyfta fram hur ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet hänger ihop.

-Norden måste investera sig in i framtiden genom en grön omställning. Om inte miljömålen nås, hotas i sin tur ekonomis och social hållbarhet. Och då är det jobben som står på spel.

Hennes konklusion var att sysselsättningen och omställningen till ett hållbart samhälle går hand i hand.

 

Bengt Rolfer

 

Läs också:

 

- Hållbar utveckling och social dumpning på agendan när NFS besökte Grönland

- Social dumpning stridsfråga på Grönland

Kommentarer

Arkiv

Länkar

Senaste kommentarer

Senate inlägg

Etikettmoln