En annorlunda, och nödvändig, talare

Förmiddagens sista talare på Nordisk Facklig Kongress var den isländska poeten, författaren och debattören Andre Snaer Magnason. Kanske inte den sortens person som man förväntar sig ska tala på en facklig kongress, och just därför så viktig. Han sammanfattade vad som ledde till Islands ekonomiska krasch, men pekade också på hur andra ekonomier, som Grönland och Norge, kan vara ute för samma öde.

 

På Island byggdes stora aluminiumsmältverk, stora energikrävande aluminiumsmältverk. Deras verksamhet utgjorde 20% av BNP på Island och gjorde på så sätt ekonomin mycket sårbar för vad som påverkade dem. För att förse smältverken med energi byggdes dammar och vattenkraftverk, och naturen förlorade många vackra naturliga vattenfall, och stora landrikedomar. Detta samtidigt som otroliga mängder aluminium "försvinner" i USA varje år, när ihopknycklade burkar hamnar på tippen istället för i återvinningen. Var det värt både Islands natur, och Islands ekonomi? Norge har en blomstrande olje- och gasindustri. Men vad händer när oljan tar slut? På samma sätt hotas Grönland när nu aluminiumindustrin är på väg dit. Deras verksamhet skulle fördubbla Grönlands BNP många gånger om, och Grönland blir då totalt beroende av verksamheten - då blir det svårt att värna naturen.

 

Här tycker Andre att fackförbunden måste göra en ny avvägning mellan arbetstillfällen under några få år, och de långsiktiga naturvärdena. Det är svårt många gånger när 2 000 arbetstillfällen står på spel, att säga nej. Kan fackföreningsrörelsen anta den utmaningen? Kan vi vara en del i att göra industrin mer hållbar? Behöver det innebära att säga nej till stora industrietableringar? Diskussionerna fortsätter.

Kommentarer

Arkiv

Länkar

Senaste kommentarer

Senate inlägg

Etikettmoln